08 March 2009

Mau kemana bah ko Jon....

08 March 2009


my sabahan fren, my bez fren came last friday, so i have to hang around with him....
about 4 years since ours graduation, now all bitze working...
"ko tidak byk berubah ooo", he said
but him....yes....


kayo2 at Boulevard

ehem...ehem....bukan sorang2 tp dtg secara beregu....boleh tahan jua ko jon....
so i book hotel for them, arrange sunset cruise (romantic tour)....
tower civic center

terserempak dgn pengantin baru kat civic center


having dinner at Taman Kereta, keluar masuk shopping complex, wanted to bring them to Sarikin but they look tired....kesian juga aku tingok ko letih jon
actually, they came here to attend one of our fren's wedding...
at the same time, bawa bakal bini jalan2 Kuching....
soon...will become family papa jon...hahaha

sedang melakar seni buatan tangan


remember old time....flashback
we rent a house at green road (me, jon, carl & wat)
alwaz make study group until morning...
4am go for breakfast at green road...
balik trus tido...standby for afternoon exam...

but 1 thing i really proud that time, we never escape for class...
bcoz all expenses sponsored by SDN BHD (PTPTN)
so struggle hard utk cepat2 graduate...
hasil nya...kita sama2 juga convo kan jon....

after final exam...we plan for fishing
our faveret spot at asajaya, santubong, batu kawah, bako...
go more adventure...telaga air, sematan...
getting more adventure, we go to roban...thanks jang for 2 days trip there


map to hotel...tersusun dgn cincainya


sarapan sore...mmmmm....


its really fun time and we enjoyed it...
biasa la...time study mmg enjoy and got FAMA...u know what that means
main tu main juga, tp belajar tu tetap belajar...
still remember 1 time....ini kesah benar
ada la 1 urg gila seberang rumah kami ni kan...kompom jon ingat kesah ni
mmg selalu berkawat (ala2 pengakap la kunun) depan rumah kami
almost everyday and afternoon...
kebetulan pula depan rumah ada tapekong, di sia jua la nya beri tabik hormat...

kihkihkih...lom start gik dah tetak tok....
ok, shortcut the story....
1 nite yg sungguh sunyi tp tidak menyeramkan...
tetapi amat memilukan...

urg gila ia tek "termasuk" la rumah kmk org...
WALAO EH.....bukan main terkezut agik kmk org...
bego kata urg puteh...hehehe
dah la badan besar, berbulu kedak mawas...eh...betol ka
sik pasal2 masok dlm rumah, anok c jon tok tek...
member pun blur...apa kejadah ka dia ni...
c jon diam jak...dah puas nya anok, trus kuar...
bila dtanya, jon pun xtau pahal...
pikir dah setel, check2 dtg balit gik urg gila ia...
kali tok dgn parang...
apa agik, cepat2 kunci pintu and standby with our weapon..batang penyapu jak...

"kalau berani kuar la...."
sapa berani kuar...coma dsembelih kedak ayam...takutttttttt
so i call polis yg berkhidmat utk rakyat
polis pula satu hal, boleh ka salah simpang masok...sik patut kan
nampak polis trus senyap urg gila ia, speechless, silencer trus...
after taking repot, then the polis pun cao...

the moral behind this story:
"don't ever left ur gate open, even for 1 second..anything could happen in 1 second"


when i rethink it back...
lucu pun ada, takut pun ada, nak tetak pun ada....
but for sure, we don't want nightmare happen twice...

klu mok flashback....mmg byk kenangan masa belajar tok
and i will never forget it, coz i got fren who appreciate the meaning of frens...
jon, i really appreciate when we celebrate Holy Thursday, Good Friday, Easter Virgil and Easter Sunday which i never forget...may God bless u, jon..




steadi na ko jon...
sampai aku sana karang kita moginum montoku na...hehehe..

3 reactions:

.::Hani in D Major::. said...

ahaha. enda boleh tahan cerita org gilak itu bah. betul2 buat sakit perut!

ya betul bah kata kamu..neva leave de gate open. anything could happen. datz wut i keep in mind..tapi kalau sia sorg igt org lain enda igt buat apa jugak kan.?!!

ps. nama kebuah jako sabah deh? hahaha

Chel Rinj said...

lesson 4 today from wihah:
1. about the gate: never leave it open..-orais..tp kan selalu juak lupak tutup..

2. about friendship:
Many people will walk in
and out of your life,
but only true friends will leave
footprints in your heart.

- Eleanor Roosevelt –

wihah said...

Hani: udah kaban ari sabah so jaku sabah jap ma...hati2 kp ketawa sana, nanti sampai bebelit tali perut ko...hahahaha
inda apa tu, yg penting kita sendiri yg igt...

Chel: 1. Juz remember to close after in and out...
2. and true fren will alwaz remember u even u far away...and fren is ur 2nd family member...

 
◄Design by Pocket